fredag 30 december 2011

Bokrecension: Du sköna nya värld | Aldous Huxley

Dystopin Du sköna nya värld (eng. Brave New World) är skriven av Aldous Huxley (1894–1963), och utgavs första gången 1932.

* * *

Vi befinner oss i år 2540, eller enligt det nya sättet att räkna, i Fords år 632. Platsen är London. Och verkligheten har förändrats mycket, från hur den en gång var. Numera föds inga barn av mödrar; alla barn skapas i flaskor och klonas fram i tusental, och fostras av världsstaten, bland annat genom hypnos under sömnen.

Somliga människor skapas till Alfa-människor, och får intelligens och andra egenskaper för att ta de mest högställda positionerna i samhället. Och sedan finns en fallande skala till Epsilonsemimoroner, vars tilltänkta arbetsuppgifter inte är av avancerad art och framförallt inte intellektuellt krävande.

Men nästan alla är nöjda. Det finns inte längre några krig. Gemenskapen mellan människorna är nästan total. Det må vara högst skamligt att tala om mödraskap, men lika obegripligt är det för människorna i Du sköna nya värld att tala om monogami: vill man ha någon, så tar man någon. Sexualitet är en fritidssysselsättning som man ägnar sig utan några som helst hämningar, och håller man fast vid en och uteslutande en och samma partner under någon månad, så anses man suspekt. Alla tillhör alla, lyder mottot.

Och för att inte bli uttråkade eller lida av ångest, får alla sin beskärda del av en drog som kallas "soma". Det pacificerar människan, ger henne sköna hallucinationer och allmänt välbehag. Resten av fritiden ägnas gärna åt — förutom sex — till exempel sportutövning.

* * *

Bernhard Marx är en Alfa-människa med en hög position på "Inre Londons centralanstalt för kläckning och fostran". Men Bernhard är inte som alla andra. Han har behov av att vara för sig själv, och föredrar inte alltid gemenskapen. Han trånar efter en och samma kvinna. Därmed anses han vara något av en kuf, och skvallret går, att något inte gick riktigt rätt när han var i sin flaska som foster.

Men Bernhard får dock med sig sin kärleks föremål, Lenina, till ett vildmarksreservat i USA, där indianer ("vildar") får leva enligt forna sedvänjor. Där råkar de på en mor med hennes yngling till biologiska son som en gång kommit från civilisationen, men fastnat i reservatet. Det är sedan i mycket genom denne son, "Mr. Vilde", eller John, som berättelsen fortsätter.

För väl i London finner John, Vilden, att inte mycket är som han tänkt sig i det civiliserade samhället. Han längtade bort från stamsamhället han kom ifrån, men trivs inte i den uniforma verklighet som finns där utanför. I den kliniska civilisationen finns till exempel inte längre plats för hans älskade Shakespeare; böckerna hålls undan, och de efterfrågas inte heller. Dissidenter skickas till avlägsna öar för forskningsarbete i avskildhet.

Så uppstår den märkliga situationen, att den sköna, nya världen kontrasteras med Shakespearska ideal, och vilden John kräver rätt till enskildhet, till kärlek till en enda människa. Och han kräver rätten till sitt eget lidande, hellre än den njutningslystnad som regerar i världsstaten.

* * *

Du sköna nya värld kan kanske anses annorlunda som dystopi, genom att samhället den målar upp inte är genomont: lidandet har minimerats, krigen och instabiliteten har utrotats och åldrandet är borta: man är frisk och fräsch nästan ända fram till sin plötsliga död.

Men kostnaden för det, blev att individen dog. Nu existerar bara det skiktade, men kollektiva samhället, där människorna gör vad de gör med bravur, för de har fostrats och formats till det sen före sin födsel. Och för att hålla tankar på död och Gud och lidande och annat borta, förses de med sin drog och sina sporter och diverse platta kulturevenemang.

Den melankoliska, reflekterande människan är nästan borta. Och de gånger hon ändå uppstår och skymtar, så är det bland Alfamänniskorna, de med högst intelligens. De avrättas inte eller så, men skärs bort från kollektivet, och får ägna sig åt sitt kätteri på sina avlägsna öar.

Kvinnosynen i Du sköna nya värld kan kanske diskuteras. Ingen kvinna framstår som särskilt sympatisk. Lenina är platt och ytlig och vill mest ha sex med allt och alla. Vildens mamma Linda verkar egentligen vara av samma slag.

* * *

Kanske kan Huxleys bok i dag mest fungera som en varning mot det förytligade samhället. Som en varning mot att låta platta nöjen tränga bort utrymmet för reflexion, för tankeverksamhet, för litteraturens värld. Kanske vill boken varna oss för att bli ett själlöst kollektiv med alla medicinska fördelar och fred och välmående, men utan någonting under fasaden.

* * *

Jag har läst Du sköna nya värld i svensk översättning av Greta Tiselius, reviderad av Olof Starkenberg. Hur texten som sådan är i original kan jag därför inte uttala mig om; i den svenska version min upplaga är upplever jag dock texten som något otymplig.
— — —
Du sköna nya värld, Aldous Huxley, övers. Greta Tiselius, reviderad av Olof Starkenberg, Wahlström och Widstrand 1963. 210 sidor.

0 kommentarer: