söndag 18 augusti 2013

Bokrecension: Ecce Homo! | Baron d'Holbach

"Porträtt av baron d'Holbach" av Louis Carmontelle 1766. Beskuren.
Ecce Homo! Or, A Critical Inquiry into the History of Jesus of Nazareth är skriven av Paul Henri Thirrey Holbach, känd som Baron d'Holbach (1723-1789). Ecce Homo! utgavs första gången 1770, på franska, med titeln Histoire critique de Jésus-Christ, ou Analyse raisonnée des évangiles.

* * *

Ecce Homo! (lat. "se människan") är en biografi om Jesus från Nasaret. d'Holbach går igenom fas för fas i Jesu liv, men inte på det fromma eller vanligen försiktigt respektfulla sätt som vi är vana vid från dokumentärer eller mer eller mindre kristliga böcker. d'Holbach har ett kritiskt anslag och behåller ett kritiskt perspektiv genom hela boken.

För d'Holbach är inte Jesus Guds Son, eller ens något särskilt märkvärdigt. Genom att ställa frågor till texten — evangeliernas samlade vittnesbörd om Jesus — lyckas han frammana svar som går vid sidan av de fromma förklaringarna.

Jesus i d'Holbachs läsning framstår som en lättretad man som samlar lärjungar omkring sig för att försöka nå världslig makt och världsligt inflytande: en Messias i ordets samtida betydelse. Genom bedrägerier och enkla trick lyckas han påverka det enkla folket på landet, men inför de lärda gör han färre underverk: det vill säga, inför dem med ett tränat öga, står han sig ganska platt. De har sett falska messiaspretendenter förut.

Själv kan mycket väl Jesus själv ha trott sig ha varit Messias, matad med sin tids förväntningar att det snart var dags för Israels förlossare att komma, och måhända av en moders fabler om en övernaturlig (hellre än för- eller utomäktenskaplig) avelse: var månne ängeln Gabriel en betydligt mer köttslig gestalt än en eterisk ande? Lägg därtill dunkla ord i judarnas heliga skrifter, som lånar sig till mer eller mindre fantastiska tolkningar.

Till sist har emellertid Jesus lyckats samla en rejäl anhängarskara, med hjälp av sina förtrogna apostlar, som övergivit sina hårda liv som fiskare för att livnära sig på de allmosor som folk skänker Jesu efterföljare. Så stor hade Jesus blivit, att han inte kan ignoreras av landets ledande krafter. När han dessutom inte förmår ge klara svar till dem som anklagar honom, om vem han menar att han är: snarare märks en viss envis uppkäftighet, ja, då döms han till sist till döden, trots Pontius Pilatus försök att erbjuda honom ett sätt att rädda sitt liv.

Lärjungarna, som levt på sin mästare, minns efter dennes död, att han sagt sig ska uppstå. Så kommer det ut ett rykte, att det är precis vad som har skett. Inte en enda människa har sett själva uppståndelsen — inte ens enligt de bibliska berättelserna — likväl, hur det nu gick till, är kroppen borta ur graven, om det nu var lärjungarna som stal kroppen, som judarna trodde i allmänhet, eller om Jesus inte varit död när han togs ner från korset, så att han själv kunde befria sig från sina bindlar och ta sig därifrån.
"It appears, in fact, that the transaction or Jesus resurrection was seen by nobody."
Apostlarna förkunnar hur som helst att Jesus har uppstått.
"They felt that it was necessary to preach the resurrection of Jesus, or perish with hunger."
Evangelierna håller inte med varandra alls om de närmare omständigheterna, men folk sätter tro till budskapet, och jesuskulten kan ta sin egentliga begynnelse, och börja spridas med Paulus, som ansluter sig till de kristna efter att Jesus försvunnit igen. Han går emellertid i klinch med Petrus och de judaiserande lärjungarna, och bedriver sin egen, mycket framgångsrika mission.

Ungefär så ser d'Holbachs Jesus-biografi ut i sammandrag. För varje punkt argumenterar han med briljans: ibland med närgångna textstudier, ibland med kraften hos en exegetisk slägga. Han läser evangelietexterna, som om de vore texter inte helgade av tradition, historia och kyrka, utan som vilka propagandistiska texter som helst som fått många år på nacken. Han avfärdar sanningshalten i det kristna budskapet de förmedlar:
"...the gospel is merely an eastern romance, disgusting to men of common sense, and obviously addressed to the ignorant, the stupid, and the vulgar; the only persons whom it can mislead."
* * *

Ecce homo!, som jag alltså läst i engelsk översättning, och ej i det franska originalet, skrevs under senare hälften av 1700-talet. Naturligtvis är den märkt av den tid den är framsprungen ur. d'Holbach tillåter sig uttalanden om judarna som är mer generaliserande än vad vi skulle kunna trycka i dag. Någon gång tar han ut de argumentatoriska svängarna för mycket, för att jag ska kunna nicka bifall till den textutläggning han för tillfället gör.

Oftare är han dock helt mitt i prick. Och demolerar de bibliska skildringarna med elegans genom omfattande bakgrundskunskaper och noggrann läsning av texterna själva. Bara som exempel: Herodes skulle aldrig ha tillåtits begå massmord på Betlehems gossebarn av romarna, som var hans överhuvud. Inte heller är denna grymma handling relaterad av Josephus, som i övrigt beskrev Herodes grymheter i detalj. d'Holbach konstaterar, att vi har goda skäl att dra slutsatsen, att "the massacre is a fable".

En annan specialitet för d'Holbach är, att jämföra skildringar av vad som förefaller vara samma under, i de olika evangelierna: han sätter gång på gång fingret på inkonsekvenser.

Särskilt kritisk är d'Holbach till Jesu formidabla oförmåga att uttrycka sig klart och tydligt, som gång på gång får hans lärjungar av enkelt ursprung att tappa tråden, och som gör stora delar av det han säger tvetydigt eller dunkelt än i denna dag. För om teologer stridit i nära tvåtusen år om vad Jesus egentligen menade: hur skulle väl hans enkla lärjungar begripit honom då? Jesus var otydlig: som om han inte ville bli förstådd.
"It cannot be conceived why a God, sent to instruct men, should never distinctly explain himself."
Inte minst vad gäller Jesu uppdrag. På ett av de få ställen där han antyder att han ska uppstå, säger han till exempel att han ska vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Nå, från fredag eftermiddag till söndag morgon är det definitivt inte tre dagar och tre nätter...

* * *

Ecce homo! är extremt frispråkig och mycket kristendomskritisk. I skärpa kommer d'Holbach inte Christopher Hitchens efter. Men de religionskritiska verk som d'Holbach skrev utgavs av försiktighetsskäl inte under hans riktiga namn, och trycktes utomlands.

Det d'Holbach lyfter fram i sin biografi om människan Jesus är i dag välkänt, om än inte erkänt av de mest fundamentalistiska kristna, och bibelns auktoritet är sedan länge skjuten i sank som källa till absolut kunskap om vare sig Jesus eller tiden före honom.

Men det är intressant att vrida och vända på de vinklade texterna, och försöka, som d'Holbach gör, ådagalägga sömmarna, ja, att känna fogarna mellan sanning och lögn. I detta arbete var d'Holbach en föregångsman. Hans insikter har vi, som fortfarande kämpar mot religiösa stolligheter liknande de som fanns på baronens egen tid, att ta vara på.
– – –
Ecce Homo! Or, A Critical Inquiry into the History of Jesus of Nazareth, Paul Henri Thirrey Holbach, Baron d'Holbach. 1827. Digitaliserad som epub av Freethought Archives hos Project Gutenberg

0 kommentarer: