Bokrecension: Romerska kejsare i marmor | Viktor Rydberg

Nero Claudius Caesar Augustus Germanicus

Romerska kejsare i marmor är skriven av Viktor Rydberg (1828-1895), författare och kulturpersonlighet. Boken har nyutgivits med ytterst varsamt moderniserad stavning av Mimer bokförlag 2014.

I sin första upplaga utkom Romerska kejsare i marmor 1877 som en del av det större bokverket Romerska dagar, efter att tidigare ha publicerats som följetong i Svensk Tidskrift under 1875-1876. Romerska kejsare i marmor kompletterades senare med ytterligare text.

* * *

Antiken står i ruiner, men dess ande lever, åtminstone i de böcker som vördar minnet av det som varit i en annan tidsålder, en annan kultur, en annan verklighet. Viktor Rydberg förmår levandegöra det som är dött sedan sekler och årtusenden; hos honom möter vi romarna återuppståndna.

I Romerska kejsare i marmor tar Rydberg i allmänhet avstamp i statyer föreställande romerska kejsare eller berömdheter; utifrån de karaktärsdrag och stämningar som han tycker sig finna i dessa anleten berättar han sedan om deras liv i sin helhet eller delvis. Välvande sina bröstkorgar rör sig så snart det som huggits i sten, därtill förmådda av Rydbergs besvärjande penna.

Fokus ligger i allmänhet inte så starkt på de historiska gestalternas yttre liv, som på psykologiska iakttagelser; Rydberg vill ej blott lära oss personernas dåd, utan fastmer låta oss lära känna dem.

De kejsare och berömdheter som kommer oss till mötes är de följande: Caesar, Augustus, Tiberius, Caligula, Claudius, Nero, Hadrianus och Antinous, samt Marcus Aurelius.

Särskilt uppehåller Rydberg sig vid Nero, som han tecknar ett särskilt balanserat och djuplodande porträtt av. Neros nattsvarta rykte får däri genomkorsande ljusstrålar: ej var han uteslutande ond. I jämförelse med den elake Caligula framstår han rentav som komplex. I det inte minst på grund av de långa utdragen ur Rydbergs brev från sin Romvistelse intressanta efterordet skriver Mikael Mosesson rentav:

"Uppsatsen om Nero är måhända den bästa sammanfattningen av antikens värld som finns skriven."

Om det än är överord, indikerar omdömet ändå uppsatsens kvalitetshalt.

* * *

Genom antiken ser Rydberg dessutom två tongivande impulser eller ideologier: epikurismen och stoicismen, det vill säga att leva för välbehaget eller att leva för plikten.

Impulserna är hos Rydberg, kan man ana, inte begränsade till sina filosofiska definitioner, utan fungerar som vida strömningar. Hos Marcus Aurelius står stoicismen i centrum, och världen omkring honom anpassar sig och stoicism sköljer över Rom, medan under en person som Nero epikurismen blir tongivande och stoicismen föraktad; denna tiden beskriver Rydberg så:

"Njut denna värld, och försköna njutningen genom konsten och förljuva henne genom deltagandet!"

Rydberg lyckas med inlevelse och litterär gestaltningsförmåga levandegöra de förekommande romarna på ett enastående vis. Han förmår sätta själva historien i vibration genom berättandet.

Även om vi i dag skulle avstå från att dra några långtgående slutsatser utifrån vad ett avbildat anlete förefaller säga om personens egenskaper, så är detta karaktäriserande inte vad Rydberg stannar vid: han vidgar skildringen och vad statyerna tänks uttrycka blir oftast bara avstamp inför ett bestämt steg ut i den romerska kulturen, även om det exempelvis även kan låta på detta vis om Marcus Aurelius drag återgivna i en staty:

"Själsadel och godhet stråla ur anletsdragen: de le mot oss, och likväl vill det synas, att han som ler hade lodat djupet av mänsklig smärta."

* * *

Vi är beredda att med Rydberg instämma:

"Vår odling, så i grunden olik den romerska hon lyckligtvis är, har dock med henne så mycken frändskap, att vi lättare kunna förstå och känna med människorna i Juliernas, Flaviernas och Antoninernas tidevarv än med dem, som levat oss tusen år närmare."

Och nog är dessutom Romerska kejsare i marmor förhållandevis fri från kristna åskådningssätts besmittelse; även om vi emellertid kan notera att Rydbergs skildring av Hadrianus och den senare förgudligade Antinous kärleksrelation förkrymps till blott en platonsk och innerlig vänskapsförbindelse, möjligen i kryperi inför Rydbergs egen tids uppfattningar. Men Romerska kejsare i marmor är mer antikens andas barn än nazarenens.

* * *

Romerska kejsare i marmor är förvisso en konsthistorisk exposé, en historisk lustvandring i antiken, men icke minst dessutom en formidabel uppvisning i virtuos hantering av det svenska språket. Trots att det gått många år sedan Rydberg skrev sina till en bok sammansatta essäer, är formuleringskonsten, årens patina till öppet trots, bland det vackraste man kan läsa. Likt en skicklig pianist vid ett till perfektion stämt klaver skapar musik, skapar Rydberg sina texter med en perfekt avvägd språkkänsla.

Viktor Rydberg är månne en av våra mer underskattade kulturpersonligheter och författare; det är skada och man må stilla offra till gudarna att ett skifte torde ske i denna sak.
– – –
Romerska kejsare i marmor, Viktor Rydberg. mimer bokförlag 2014. ISBN: 978-91-87593-41-3.