* * *
 |
| Karl Knutsson |
Naturligtvis svämmar texten över av namn; det kan inte vara på något annat vis. Till läsarens hjälp finns dock inledningsvis en fyllig personförteckning utifall att man skulle gå vilse bland prelater och frälsefolk.
Den röda tråden är dock lätt att följa: nämligen Karl Knutssons själv, från det att han svingar sig upp till maktens högsta tinnar i Sverige som riksföreståndare och senare krönt konung, trots att han inte är av furstesläkt ehuru dock av högfrälseätt, vidare över avsättningar, exil, upprepade förrädiska stämplingar och återkomster till tronen. Karl Knutsson lyckades med bedriften att bli kung av Sverige tre gånger, och som svensk kung avled han också.
* * *
Harrison tycker inte om sitt studieobjekt. Han skriver:
"Jag erkänner att jag finner Karl Knutsson vedervärdig."Och det är verkligen en människa av en helt annan tid som vi möter i biografin. För honom, såsom Harrison ställer honom framför oss, var ambitionen och hungern efter makt överordnat allt.
Den betryckta allmogen, som gång på gång reste sig i uppror mot ogin överhet, pressas ner under skatter och ser sina marker plundras och skövlas och utsugas av härar – de må komma från Danmark eller från någon av de svenska fraktionerna: de stora förlorarna under perioden är de som inte tillhör den lilla, lilla klick av aristokrater som styr deras öden och ideligen smider ränker och bekrigar varandra.
Till detta kommer hemsökelser av pestepidemier som tidvis fortfarande skördar mängder av offer, ett sekel efter att digerdöden svept fram över Europa.
Mindre farligt var det emellertid inte framleva sina dagar mellan herresäten, borgar och domkyrkor som riksråd eller biskop eller helt enkelt tillhörig en frälsesläkt som för tillfället var inbegripet i någon av de många konflikter som avlöser varandra.
Karl Knutsson själv förefaller emellertid ha kattens nio liv: trots att han gång på gång förskjuts ur riket lyckas han återkomma, delvis för att man i ärkefienden Kristian I i Danmark ser ett värre hot, och dels på grund av Knutssons formidabla förmåga att sprida propaganda.
* * *
Något som jag alltid uppskattar med Dick Harrisons böcker här hans hängivenhet till källkritik, och hur han skapar förståelse hos läsaren kring vad vi kan veta, vad vi sannolikt kan veta och vad vi inte kan veta alls, men möjligen kan gissa oss till. Källorna om Karl Knutsson är uppenbarligen inte lätta att hantera; sådana texter som Karlskrönikan gör allt för att framställa kungen i så glittrande ljus som möjligt. Andra texter har så klart sina syften.
Harrison gör det klart att vi inte kan veta vad Karl Knutsson själv tänkte, innerst inne. Men visar samtidigt hur det bästa sättet att nalkas Karl Knutssons person är och måste vara att analysera vad han faktiskt gjorde. Och vad han gjorde var att sträva efter makt.
* * *
Karl Knutsson: En biografi är oavlåtligt intressant och vi lär genom biografin känna inte bara konturerna av en macchiavellisk svensk medeltidsfurste, utan även den oroliga tid som han levde i.
Pedagogiskt följer Harrison ett kronologiskt upplägg som inte väjer för att göra tematiska utvikningar. Boken är mycket väldisponerad, och dessutom mycket välskriven. Den har en populärhistorisk ton, men förfaller aldrig till förenklingar och har hela tiden en utmärkt källkritisk skärpa.
Nu vilar Karl Knutssons ben i Riddarholmskyrkan. De benen har Harrison med fragmentariska och skönmålande likväl som nedsvärtande källor lyckats förse med så mycket kött att Karl Knutsson efter läsningen förvisso inte längre framstår som riktigt lika onåbar i historiens dunkel.
– – –
Karl Knutsson: En biografi, Dick Harrison. Historiska Media 2004. ISBN 13: 978-91-85057-54-2. 480 sidor.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar