Bokrecension: Kämpande ande | Pär Lagerkvist

Kämpande ande är en novellsamling av Pär Lagerkvist (1891-1974). Boken utkom första gången 1930. Jag har läst den i en upplaga från 1951.

* * *

Kämpande ande rymmer fyra noveller, nämligen "Bröllopsfesten", "Guds lille handelsresande", "Själarnas maskerad", "Uppbrottet".

Man kan nog utan större gensägelse hävda att alla berättelserna kännetecknas av ett djupt känt vemod, ett vemod som tunga havsströmmar långt under ytan, som finns där utan att man riktigt kan peka och säga: "där är det" eller "där är det". Finns där gör det hursomhelst.

Det är påfallande hur stilen i Kämpande ande skiljer sig från Lagerkvists långt tidigare novellsamling Järn och människor, som gjorde stort intryck på mig. Där var berättartekniken återhållsam, sträv och stram, fastän samma djupa vemod också var tydligt där.

I Kämpande ande är stilen helt annorlunda. Den är vittförgrenad, språket tangerar hela tiden det utsägbara och texten överflödar av tankestreck, av punkter, och av utlämnade ord. På mig verkar stramheten mycket kraftfullare, men det betyder inte att de långsamma explosioner som äger rum i denna novellsamling är utan verkan. Nog berörs man!

Berättarrösten själv är undflyende, den går in i gestalterna och fungerar plötsligt som en slags inre dialog: berättande internaliseras inom dem som berättelsen handlar om, de drivs inifrån.

* * *

Något kort om vardera novellen kan vara på sin plats.

Den första historien är relativt kort och skildrar ett giftermål mellan Jonas och Frida i ett litet stationssamhälle. Jonas synes i bygden uppfattas som lite eljest – som det heter – och tjänar sina fattiga ören på att bära tågpassagerares bagage. Frida, en ungmö ej längre alldeles ung, driver en syaffär.

Lagerkvist skildrar de bådas kärlek till varandra på ett mycket vackert vis, men lyckas också låta omgivningens tveksamhet och i viss mån dess förlöjligande skymta fram likaså. Helheten är gripande, och "Bröllopsfesten" blir i novellsamlingen den text som drabbar mig som läsare med störst kraft.

"Guds lille handelsresande" berättar om en före detta predikant som tydligen till följd av en viss förkärlek till spriten har svårt att få jobb som sådan och istället blivit kolportör: han säljer andliga skrifter genom dörrknackning. Förtvivlad över sin situation och återigen berusad finner han ett nytt hem i Frälsningsarmén, där han återupprättas med en ny ödmjukhet. Historien är vacker och okonstlad, både tragisk och hoppingivande.

Längsta novellen i samlingen är "Själarnas maskerad". Den är också märkligast, och jag kan inte riktigt med den.

Motivet i skildringen är två människor, Arna och Halvdan, som blir djupt förälskade i varandra med en kärlek som av dem själva uppfattas som något alldeles kolossalt, något väsensförändrande. Deras själar synes haka i varandra, bli oskiljaktiga från varandra.

Det blir för sötsliskigt romantiskt med tungspetsar och åtrå å ena sidan och platonsk själavänskap å den andra. Trots att det allomfattande vemodet bemäktigar också "Själarnas maskerad" och låter allt sluta i moll, har tragiken svårt att övervinna den tyngande rosaskimrande prosan. Jag blir helt enkelt trött både på Arna och Halvdan och deras introverta passion.

Avslutningsvis får vi i "Uppbrottet" lära känna den unge läkaren Elis som diagnosticerats med en dödlig sjukdom.

Medveten om sin egen förestående bortgång handlar mycket av historien om hur han hanterar denna kunskap, framförallt uppehåller sig novellen kring hans funderingar om huruvida något av livet fortsätter efter döden; Elis når långt i dessa  funderingar, som inte saknar anknytningspunkter till postmodern teologi.

Men vackrast är ändå den mycket lätt antydda kärleken från översjuksköterskan Signes sida gentemot läkaren. Det är till sist hon som vakar vid hans bädd, ja, insisterar på att göra det själv, och det är hon som bryter ihop när han till sist somnar in.

* * *

Kämpande ande är en väl vald titel på samlingen. Formuleringen kan fungera som ett sammanhållande tema för alla novellerna: människor som kämpar: för kärleken, för sig själva, för att komma till ro. Det är mycket allvarligt, alltsammans; det finns föga av munterhet att hitta här. Men vad man finner är den där djupt anade underströmmen, den dolda rörelsen, av vemod.
– – –
Prosa. Kämpande ande, Pär Lagerkvist. Albert Bonniers förlag 1951. 241 sidor.